Electric

Jag förmår inte att slänga skit på Ranelid, svenska folket har talat och nu får vi höra skånsk lyrik i Globen också. Kärlek på er. Molly Sandéns låt och stämma är GRYM. Duktiga lilla tjejen, lycka till i finalen!

Och hörrni, var inte förra veckans mellanakt superb? Kan inte den få gå till final?? Nästa år hoppas jag på att få se Swedish House Mafia i mellon  all heder till Loreen och Euphoria men nu kan vi ta det till nästa nivå – garanterad vinst i Eurovision med en grym houselåt!

 

Tomten, rymdvarelser eller Jesus?

Läs här: http://na.se/nyheter/sverige/1.1546726-mamma-uppfostrade-sonen-i-fantasivarld

Jag förstår inte riktigt – kan man alltså anmäla någon för detta? Då får jag nog ta och anmäla mor min som lät mig tro (läs; vara rädd för) tomten bra länge.

Skämt å sido – jag förstår faktiskt inte riktigt. Vilken skada gör det för barnet (som troligen aldrig kommer klara sig utan assistans i min tolkning av texten) att tro på rymdvarelser och smurfar? Vad är skillnaden mot att läsa sagor för andra barn (vilket jag tror att i princip alla föräldrar gör) eller att uppfostra dem religiöst? Vad är felet?

Fredag

Vet inte riktigt vad jag ska tro om vädret. Igår stod det på väderleksrapporten för Furulund att vi kunde vänta oss rätt så mycket mer snö inom de närmaste dagarna, idag har det ändrats till regn och allmänt ostadigt istället. Jag hejjar på att den sista rapporten stämmer, regnet får gärna komma och skölja bort den äckliga gråblaskiga snö och is som ligger utanför fönstret.

Annars så är jag inne på dag 2 med att vara hemma och sjuk.. Kände att det var på gång redan i början av veckan så jag är inte direkt förvånad. Missar två dagars inplanerat arbete så det är inte alls kul – men hade liksom inte så mycket val när det värker i kroppen och energin är i botten. Hoppas att det ger med sig tills på måndag då min utbildning börjar. Börjar kännas riktigt roligt och förväntansfullt, hoppas att jag kommer tycka det är så kul och intressant som jag tror! Hoppas dessutom på att trivas med utbildningen i stort, lärare och all annan personal.. Har onekligen insett hur viktigt det är för att skapa en bra studiemiljö.

Igår gjorde jag mammas kalops och det var såå gott. Normalt så brukar det bli mer köttgryta med massa annat i när jag kör långkok, men igår var jag sugen på just mammas superenkla kalops (lite tröstmat när man är sjuuuk). Passade bra också eftersom den är så enkel att göra, den lagar sig verkligen själv om man ger den tid på spisen. Det jobbigaste är typ att skala potatisen till, och det fick Peter göra. Lite pill är det för att få fram en god sås, men av bilden nedan att döma så lyckades jag helt okej. Jag är tydligen inte ensam om att dricka sås i den här familjen..

Morrmaskinen

Ingen annan än min familj kommer fatta detta, men det får ni tåla för stunden.

Insåg med varmt hjärta hur speciella jag (vi i familjen) faktiskt är när jag hörde Peter mumla “Neej Åke inte morrmaskinen” när vi satte igång mixern förut. Fnissade gott flera minuter efteråt, vilket jag gissar att samtliga familjemedlemmar också kommer göra när de läser detta. Han är redan skadad, min Peter.. Morrmaskinen. HAHA.

Vår va de ja

Hallå, vad hände där?? Skulle det inte bli vår?  Näe, tydligen inte ännu. Istället fick jag känna på ytterligare lite skånsk vinter då halva snömängden för säsongen bestämde sig för att falla igår, lagom när jag skulle åka till och från Lomma för att köra Funky Kidz. Är som vanligt tacksam för att jag kör en tung och stabil volvo, men smått livrädd för vissa av mina medtrafikanter som glatt tokkör som om det vore en vacker dag i juni med bar mark. Och här nere i Skåne är det en hel del som tycker det är toppen att köra utan framljus, vilket gjorde dem i princip osynliga i den smutsgråa vintervärlden som det bjöds på på E6:an igår. Galningar. Och hur är det egentligen med beredskapen? Man kan tycka att det är dåligt i Södermanland/Östergötland, men här i Skåne är det skrämmande. “Whut, SNÖ i februari, har aldrig hört på maken….”. Körde av på min avfart i ca 50 km/h och tur var det, för där väntade en slirig snömatta som satte volvon i en snygg arselsladd. Hade jag kört snabbare så hade jag legat som en skalbagge på rygg i diket, så som många andra gjorde igår.

Idag så ska jag överlämna bilkörandet på Peter (fast det är bättre väder och väglag idag) och GÅ till jobbet, håll tummarna för att jag lyckas hålla mig på benen.

Godmorgon!

Sitter här med den sedvanliga koppen kaffe och läser de sedvanliga bloggarna/hemsidorna. Har ett väl inrutat mönster (det kunde ni väl aldrig tro om mig va hoho) med vilken ordning jag byter sida. Läste på aftonbladet att våren kommer till Skåne om ett par veckor – ja tack HEMSKT gärna! Är redan trött på det lilla snö och is som kommit här och lagt sig på gator och trottoarer. Precis så mycket så att det stör. Bort mä’t. Idag ska jag försöka klara av den inplanerade träningen nu på förmiddagen, sedan jobbar jag fyra timmar i Löddeköpinge på eftermiddagen. Passar bra eftersom jag ändå tänkt ta mig till Center Syd (närmaste köpcenter inklusive ICA Maxi, påminner lite om Hageby i Norrköping) och fixa lite smått. Imorgon ska jag ha lite kvalitetstid med han jag bor med (om de inte hinner ringa från jobbet innan dess) och på söndag så far jag till Lomma för två timmars Funky Kidz på Pilängsbadet. Ska försöka få till ett träningspass där efter dansen tänkte jag, i söndags var det i princip tomt på deras gym och sånt gillar ju jag.. Vadå folkskygg. Ha en bra helg!

Att äta eller inte äta, det är frågan

Jag undrar om det någonsin har varit så mycket debatt, intresse och tyckanden kring ämnet mat som det är nu. Förr var frågorna relativt enkla – gissar att det mestadels kretsade runt ekonomin, dvs man åt som man hade råd. Jag minns tallriksmodellen som vi blev visade i skolan – så här ska man äta för då mår man bra. Visa upp en tallriksmodell nu och du får vilda protester från många håll.

Jag har länge haft ett komplicerat förhållande till mat. För några år sen så var jag nedstämd och deppig och kroppen svarade direkt med att inte vara hungrig. Eftersom jag hade annat att tänka på då så funderade jag inte särskilt mycket över detta faktum – inte förrän jag vägde runt 43 kg och min omgivning började reagera. Då hade jag även fått en gäng andra problem så som magkatarr, vitaminbrist och försvinnande muskler. Såklart. Det var apjobbigt i början, men jag började äta igen och mådde snart mycket bättre. Jag hade tur – jag fick inga kroniska fysiska men och jag kunde ta mig tillbaka utan större problem. För mig handlade det inte om att jag ansåg mig vara tjock, vill jag understryka. Jag tappade helt enkelt aptiten.

Förra året blev jag deprimerad igen – en värre svacka än förra gången. Åter igen förlorade jag aptiten, men denna gång var jag beredd på det. Jag visste att jag var tvungen att äta, även om jag inte alls ville. Vissa dagar gick det bra – andra dagar var det hemskt. Rutiner blev jätteviktigt, jag försökte “lära” kroppen att äta på samma tider varje dag för att skapa en hungerkänsla. Jag tänkte ständigt på mat. Eftersom jag inte kände mig hungrig som man normalt gör började jag försöka tänka på hur blodsockret låg till – “nu känns det lågt, då borde jag äta”. Fick jag för mig att det var dags att äta så blev jag stressad om det var en timme kvar tills lunch och jag inte hade möjlighet att ta något så länge. Denna fixering vid mat tog enormt mycket energi samtidigt som jag kämpade för att vara glad och positiv rent generellt. Det fungerade såklart inte i längden. Immunförsvaret brast och jag var konstant småsjuk och totalt slutkörd. Som tur var så fick jag ett enormt stöd på min arbetsplats (när jag väl hade erkänt problemet både för mig själv och andra) och “vågade” dessutom ta kontakt med läkare och kurator. Denna gång gick jag inte ner en massa kilon som senast eftersom jag hela tiden tvingade mig själv att äta, men det visar på hur fel det kan bli i alla fall när mat är jobbigt.

Idag mår jag mycket bättre. Jag är inte deppig längre utan känner mig mycket mer positiv och glad på livet. Dock så hänger matproblemen kvar – det kommer de säkert alltid att göra. Jag måste nog vara beredd att hålla vakt på min hunger resten av livet. Men det fungerar. De flesta dagar äter jag normalt, oavsett jag är hungrig eller ej. Rutiner, som sagt. De dagar jag äter bäst är när jag har tränat – då kommer jag så nära “sunt hungrig” som jag kan komma. Igår så nästan njöt jag av att vara hungrig i en halvtimme från omklädningsrummet på gymmet tills jag hunnit komma hem. Sjukt skön känsla.

Något som dock fortfarande bråkar är mitt blodsocker. Jag har skapat mig ett sockersug utan dess like eftersom jag har gett efter för kroppens minsta vink och ätit så fort jag “kunnat”. Det betyder inte att jag vräker i mig godis och kakor, utan snarare att jag inte känner mig nöjd särskilt länge när jag har ätit. Det är som om kroppen hetsar mig att äta mer, trots att jag ätit det jag ska. Mitt eget fel såklart.

Nu när jag börjar må bättre så vill jag ju få ordning på allt det där. Helst så skulle jag vilja göra en riktig sockeravgiftning – och då menar jag ALLT socker a la LCHF. Jag tror inte det skulle göra mig någon nytta att skära ner på vissa saker och fortsätta äta annat. Men jag vet inte om jag vågar. Jag har nyligen blivit “bra” igen. Om jag börjar spalta upp massa regler och förvägra mig själv en stor del av den mat som finns tillgänglig – då kanske jag skapar fler problem än jag löser? Jag vill ju för allt i världen inte tillbaka till den punkt där det är jobbigt att äta. Kankse är det bättre, åtminstone för stunden, att “bara” lära mig att bli normalt hungrig och faktiskt kanske njuta av maten istället för att skapa en ny problembild runt den? Kanske löser sig det sista då också till slut, om jag jobbar på med mina rutiner. Om inte så kanske jag kan prova LCHF eller någon annan liknande diet i framtiden, när jag gett mig själv mer tid. Tills dess kör jag på Mat- och sovklockemodellen.

Bravo Reinfeldt!

Hittade så många upprörda kommentarer på facebook gällande Fredrik Reinfeldts uttalande om pensionsålder. Det var många starka ord som dryftades och de flesta innehöll ilska över tanken att behöva jobba till 75 års ålder istället för 65 år. Jag blev lite konfunderad och nästan lite upprörd själv – var det verkligen så att regeringen lagt fram ett förslag om att öka åldern för garantipension med 10 år? Det kändes väldigt ohumant och jag tyckte synd om alla i den generation som är på gång att gå i pension nu.

Men sen satte jag mig och skummade igenom de artiklar som jag hittade på internet. Aftonbladet, Expressen, DN, regeringens hemsida. Och blev konfunderad igen. Där fanns inget av det jag trodde att jag skulle finna. Däremot så hittade jag en hel del som jag tyckte var otroligt vettigt och modernt. Det jag läste och hörde tolkar jag såhär.

Vi stirrar oss blinda på 65 år, eftersom det är där gränsen för garantipension går. Men vad är det som säger att alla är lämpade att gå i pension vid 65 år? Vi blir allt äldre, dvs pensionstiden blir allt längre – samtidigt som många av oss börjar jobba allt senare i livet, vilket också innebär en lägre pensionsersättning. Observera att jag här refererar till MIN generation och dem i närheten, där många studerar länge, åker på jorden runt resor, au-pairar osv. Jag tror att många av oss kommer ha stor möjlighet att arbeta efter 65 års ålder. Men jag förstår att man inte är sugen på den tanken om man har arbetat fysiskt i hela sitt liv. Det är där jag tycker att Reinfeldt öppnar för en positiv förändring.

Ta mig som exempel 1. Om allt går som det ska så är jag fördigutbildad massageterapeut när jag är 28 år. Säg att jag arbetar med det i 15 år och är nöjd och glad med det. Men efter 15-20 år så kanske jag inte längre finner det lika stimulerande, jag kanske börjar få men av mitt fysiska arbete och till och med hittat något annat som jag gärna vill prova på – biolog till exempel (!). Säg då att det fanns möjligheter att relativt enkelt byta bransch. Att ta fram fler deltids- och distansutbildningar samt förenkla reglerna kring studiemedel. Att skapa enklare förutsättningar för ett karriärsbyte helt enkelt. Det var en av de saker som Reinfeldt lyfte fram som jag vill applådera. Större flexibilitet. Jag tror att många svenskar skulle vilja prova på nya saker i jobbväg men inte gör det för att det är för krångligt, kostsamt och osäkert. “Det är ingen idé, jag går ju ändå i pension snart”. Vad är det som säger att jag är redo att sluta jobba vid 65 års ålder om jag haft och tagit vara på bra möjligheter att ändra i min karriärsplan, kanske till och med fler än en gång i livet?

Något som nästan alltid finns hos dem som går i pension är kompetens. Nu tar jag min morbror Börje som exempel 2 (skulle kunna plocka fler i min familj också). När han nu snart går i pension så törs jag inte tänka på hur mycket kompetens som försvinner från hans arbetsplats. Utan att vara särskilt insatt i den branschen så kan jag utan att tveka säga att han är bäst på det han gör. Om hans ersättare blir hälften så bra så kan de skatta sig lyckliga. Jag tycker man ska värna om sådan kompetens. Att skapa förutsättningar som kan göra att den kompetensen inte går förlorad. Nu tänker jag lyfta fram ett sådant exempel – ett föredöme. Hör och häpna, det kommer från LFV. Det är nog första gången jag lyfter fram något positivt om det bolaget på den här bloggen, men nu kör vi på det.

Exempel 3. När jag gjorde fas 3 i flygledartesterna på Sturup så var det 2 damer som höll i det hela. En av dem hde jag haft kontakt med förut, hon var ansvarig för stor del av kontakten med aspiranterna. Den andra damen presenterade sig och berättade lite om sin bakgrund. Hon hade arbetat som sekreterare (eller något liknande) i 10-15 års tid. Sedan sökte hon till flygledare, klarade testerna och påbörjade utbildningen (det var på den tiden man fick ett PPL på köpet btw, hur nice är inte det??) och jobbade sedan som operativ flygledare i några år. Därefter så jobbade hon parallellt med operativ tjänst och som lärare på flygledarutbildningen tills hon inte längre fick jobba operativt – då övergick hon till att enbart vara lärare samt att hon fick en administrativ roll inom LFV. När hon nådde 65 år så valde hon att inte pensionera sig (trots att hon kunnat göra det utan problem med tanke på hur en flygledares lönebild ser ut) helt utan hon ville fortsätta jobba åtminstone deltid så länge som möjligt för att hon tyckte det var så roligt och stimulerande. Är inte det fantastiskt? Jag önskar att fler fick chansen att känna så. Och vilket sätt att tillvarata kompetensen. Bra LFV!

Åter igen, denna diskussion berör framtiden. Dvs vad vi skulle kunna göra för att få det bättre, både som arbetare och som pensionär – ju fler år du har möjlighet att arbeta desto större pensionsersättning kan du ju få ut sedan. Och om man ser till att skapa en bra grund där man har möjlighet att byta karriär eller arbetsuppgifter så tror jag att förre skulle se det som ett problem att arbeta längre. Jag tror också att man skulle kunna minska antalet sjukpensionärer drastiskt med samma princip.

I min perfekta värld så skulle man bara gå i pension vid 65 års ålder om man själv känner att det är passande. Det skulle också gå bra att gå i pension vid 58, 63, 68, 75 eller 100 (!) års ålder. Slopa uttrycket förtidspension och skapa bättre förutsättningar för att exempelvis halvtidspensionera sig. Vi är så olika som individer så jag tycker det är absurt att vi alla ska ha samma pensionsålder. Detta skulle förstås även gälla politiker.. Ju mer man kan individanpassa ett liv desto bättre, enligt min åsikt. Och att Reinfeldt tar upp den frågan nu gör mig glad och förhoppningsfull. Sen HUR man ska kunna genomföra allt detta, det är nästa fråga.

Tolkar man däremot Reinfeldt & co som så att de vill att ALLA ska jobba till 75 år (även de som är 64 år idag och som arbetat hårt i hela sitt liv utan egentliga möjligheter till att byta vare sig karriär eller arbetsuppgifter) då förstår jag att det kan vara som ett slag i ansiktet. Jag har dock inte tolkat det så, utan min tolkning har ni fått ta del av i detta blogginlägg. Jag är ju förstås partisk, jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag röstar på moderaterna och att jag delar många av deras åsikter. De flesta av de människor som skrev argt och upprört på facebook är socialdemokrater. Jag kan förstå att man då väljer att göra den tolkningen. Det blir ju som att vifta ett rött skynke framför en tjur – det är förbaskat svårt att lyssna på vad Reinfeldt kanske egentligen menar då. Jag vet hur det är, jag blir ungefär lika anti och upprörd när en vänsterpartist uttalar sig. Så är det när man har olika politiska uppfattningar. Dock så tror jag att vi egentligen har samma mål – vi vill ha det bra och trivas på våra jobb. Att jobba ska inte bara behöva vara… jobbigt. Rätt eller fel?

Innan jag kände dig

Ryggfläsk i kläm

Jag återkom ju aldrig med träningsupplägget för veckan igår.. Blev inringd på jobb tidigt på morgonen och var inte hemma förrän på kvällen så jag hann inte fundera färdigt. I alla fall, jag har ju haft lite problem med att hitta bra ryggövningar så det har jag ägnat mig lite åt idag. Googlat och provat och knåpat ihop ett ryggprogram som jag faktiskt kan köra här hemma om jag så vill. Skönt att ha den friheten också, vill inte bli alltför “gymberoende” igen. Körde igenom passet och jag känner mig väldigt nöjd som det känns nu i alla fall – eventuell träningsvärk imorgon får väl ge mig kvittot på det kanske. Det mesta körde jag med hantlar och egen kroppsvikt och KROPPSKONTROLL. Ja, versaler, för det är banne mig inte det lättaste att prova på nya övningar på egen hand utan speglar. En av dem var riktigt snajsig, jag lyckades fastna någonstans i mitten på den och klämde till ryggfläsket rejält. Haha. Fick kalla in Peter, be honom titta på den perfekt utförda övningen på film och sedan titta på mitt ansträngda försök till att efterapa det hela. “Ää..hh…rr.. jaaag r-haak nu..h…u..? Titta på hanteln-flåsstånkstön- är den där den ska vara?” Ja herrejösses. Men det nöp bra i ryggen, bättre än det gjort på länge, så jag tror det var bra att vrida mig halvt ur led och prova nya övningar i alla fall. Ryggfläsket fick veta att det levde.

Så, med det avklarat, veckans träningsplanering;

Tisdag: Styrka fokus rygg (axlar + armar)

Onsdag: Kondition + Styrka fokus ben och bål

Torsdag: Vila

Fredag: Styrka fokus rygg (axlar + armar)

Lördag: Vila

Söndag: Kondition + Styrka ben och bål

Hejdå Misses stövlar!

Ni som känner mig vet ju att jag gillar att rensa, sortera och SLÄNGA. Det mesta kan slängas utan större betänkligheter. Men ibland stöter man på speciella skor/plagg som det liksom tar emot att slänga.. Idag var det dags för en sådan slängning. Jag fick mina favoritvinterstövlar av min gudmor för… ja, hur många år sen? Tre kanske? I alla fall, sen jag fick dem har de hängt med ihärdigt varje vinter. Jag har haft dem på mig hela tiden när kylan och halkan kommit och gått. Till fint, till vardags, på promenad, i skogen, you name it. De har verkligen varit super, varma och bra sula – plus att de sitter som ett smäck på foten. Men, efter förra veckans utflykt norrut så inser till och med jag att de gjort sitt. När skon liksom släpper från sulan så är det dags för mig att släppa taget också. Hejdå stövlarna, tack för gott arbete!

Funky Sanna i en annan Skåneby

En ledig helg förvandlades till en relativt ledig helg – klämde in 2 st jobbpass à 2 timmar vardera. Igår fick jag springa till den närmaste arbetsplatsen, Vikenbadet 10 minuters promenad bort, mitt i frukosten (vilket oftast serveras kring 11-snåret hos oss en lördag efter ett par timmars kaffe-sippande). En av mina nya kollegor hade blivit sjuk och orkade inte vara kvar passet ut – vilket innebar ett par timmars arbete för mig. Det är ju liksom så när man är timanställd vikarie, man får hoppa in vid sjukdom, VAB och andra förhinder. Lite osäkert naturligtvis, men så länge det trillar in lite timmar här och där (utöver de få inbokade jobbpass jag redan har i kalendern) så är jag glad. Och särskilt när det gäller Viken dit jag har gångavstånd – då spelar det ju ingen roll att det bara blir två timmar. Två timmar är ju bättre än inga alls den dagen!

Idag fick jag dock ta mig lite längre för mina två timmar – nu har jag besökt Lomma och Pilängsbadet också. Medley i Skåne består just av Viken, Pilängsbadet och Tolvåkersbadet (i Löddeköpinge). Dock är det lite olika uppdelning av personalstyrkan, jag jobbar på baden i Lödde och här i Furulund, men är med och agerar danslärarassistent till Funky Kidz på Pilängsbadet i Lomma. Mina arbetsuppgifter är inte särskilt betungade, jag ska egentligen bara vara instruktören behjälplig vilket kan innebära allt från att hålla lite ordning på barnen, hjälpa dem och dansa/leka med dem. Det är såklart svårt för en instruktör att ensam hålla ordning på 20 barn (ålder 4-5 och 6-8) och samtidigt försöka lära ut danssteg.. Och jag måste fakiskt säga att det var skoj. Barnens glädje är onekligen smittsam. Jag gillar fortfarande inte ungar (läs; föräldrar) som skriker, bråkar, kladdar och är allmänt äckliga på allmän plats (bussar, tåg, RESTAURANGER, affärer) men det är något speciellt med de små liven i alla fall. Helt plötsligt, när jag minst anade det, så hade jag vid flera tillfällen idag en liten hand som höll hårt i min. Ett sånt oskyldigt bevis på förtroende kan få även denna bittra surtants biologiska klocka att ticka på lite snabbare.

Träningsstatus – Jag höll schemat jag la upp för veckan men med viss modifiering, lite omplanering på dagar och passupplägg men med ett helt okej resultat!

Funderar lite över nästa vecka.. Nu när jag börjar komma igång lite mer så suuuger det i cykelnerven – jag är så himla sugen på ett spinningpass! Finns inget i konditionsträningsväg som kan få mig så härligt kräkfärdig och spaghettibenig. Men tyvärr finns det ingen spinning att tillgå just nu.. Skulle kunna öka mer på löpningen (löpband är nice) men där tar det stopp pga utrustningen. Skulle behöva ett par nya löparskor, just nu har jag bara ett par som jag använder utomhus och de börjar också bli bedrövligt dåliga, så det är liksom ingen idé att tvätta dem och ha dem inomhus. Just nu kör jag på mina gamla innefotbollsskor, platta som synden och köpta någon gång i högstadiet (!). Ingen vinnare i längden, men just nu har jag inte så mycket val eftersom pengarna behövs läggas på annat. Typ mat, hyra, bensin, CSN-lån. Så – det var dagens I-landsproblemsgnäll!

Träningssnack var det ju. Styrketräningen går jättebra. Har ett enda litet aber och det är att leta fram en ny ryggövning som tar bra. Maskinen som finns att tillgå i gymmet på Viken är någon form av rodd men inte alls vad jag är van vid, tycker den känns “fel” och att det känns mest som om jag rycker med armarna snarare än jobbar med ryggen. Ska fundera på vad jag kan hitta på för skoj istället.

Återkommer med veckoschema imorgon när jag har funderat klart.

Nyköping och Norrköping

Spenderade tisdag-torsdag i Nyköping med ett par stopp i Norrköping. Enbart kvalitetstid med familj och vänner. Och skog förstås! Tack allihop för mycket trevligt umgänge!

Roy hittade ett gäng änder utanför dörren. Något upprörd över detta faktum.

 Mindre upprörd när vi kom ut i skogen.

Jag hade full vintermundering (Jag är för gammal för att frysa!)

Försenad födelsedagstårta

Flera änder, denna gång runt Deborah

Bra helg

Helgen har liksom bara sprungit förbi.. Peter for till Norrköping för fadderistaktiviteter i fredags kväll och kom tillbaka i eftermiddags då jag var i Lund och hämtade honom vid tågstationen. Under tiden han var borta så hann jag med jobbpass nummer 2 denna vecka och en massa härligt umgänge med Kattis. Hon kom på besök här hos mig i Furulund, igår blev det god mat, gott vin, bra film och en massa bra prat. Idag hann vi med frukost och långpromenad innan hon for hem till Malmö igen. Peter och jag avrundade just helgen med hemgjorda hamburgare.. Mycket bra helg.

Och nästa vecka väntar mer att se fram emot – åker till Nyköping (med stopp i Norrköping upp och ner) tisdag-torsdag. Ska bli såå skoj att träffa familj och många vänner igen. Känns skönt att få ladda batterierna lite extra inför en vår med plugg och jobb. Trivs hittills jättebra på mitt nya jobb på Medley. Är väldigt ‘ny’ på det mesta vilket är en intressant upplevelse för någon som jobbat i samma bransch i 10 år.. Visst har jag varit ny på arbetsplatser många gånger, men då oftast gått in med massor av tankar och tyckanden (“borde de inte göra si och så istället…”) - nu är jag ju liksom ny på det mesta! Mycket trevliga arbetskamrater har jag stött på hittills också.

Träningsredovisningen känns inte så kul denna vecka, jag får göra det lite med svansen mellan benen.. Det började bra med ett (relativt) hårt och skönt dubbelpass i måndags, då jag klarade av både det inplanerade styrkepasset plus konditionspasset som egentligen var planerat till tisdagen. Tisdag och onsdag var vilodagar med promenader. I torsdags skulle jag ha tränat, hade tänkt mig åtminstone ett styrkepass.. Men hade en massa att fixa med hemma, och till slut blev klockan så mycket att Peter kom hem och vi umgicks istället för att jag tränade. I know, dåligt! I fredags och lördags så jobbade jag och var dödens trött efter alla intryck och tidiga mornar när jag kom hem så det fanns inte mycket energi kvar. Kattis och jag tog dock en långpromenad idag som nog får räknas med i träningen, så som jag flåsade mellan försöken att hålla samtalet uppe.

Så, nästa vecka.. Ska vi försöka oss på detta kanske:

Måndag: Styrka + kondition

Tisdag-Torsdag: Jag är i Nyköping, kanske blir nåt pass och nån promenad, men jag räknar med vila för säkerhets skull.

Fredag: Styrka + kondition

Helg: 1 st konditionspass/långpromenad

Med reservation för eventuella ändringar pga jobb – jag är ju vikarie och kan få hoppa in med kort varsel om det behövs, då är det inte alltid det lättaste att få planen att klaffa. DOCK så jobbar jag ju på gymmet, så det kan ju finnas möjliget att träna innan eller efter jobbet, beroende på hur passet ser ut. Vi får se!

Tröttmössa och jobbpremiär

Det är apsvårt att motivera sig att gå upp tidigt utan att ha något vettigt att ta sig för direkt på morgonen. Jag försöker verkligen att gå upp och ta mig för något så att jag kommer in i rätt rytm men det är jobbigt! Idag gick det hyfsat, klev ur sängen alldeles vimmelkantig av trötthet 08.40. På med kaffe fort som sjutton och så försöka piggna till. Det går sådär, men uppe är jag i alla fall. Imorgon ska jag jobba, börjar kl 07 i Löddeköpinge vilket innebär att jag behöver gå hemifrån till bussen ca 06. Lättare att gå upp när man måste dock, även om det inte lär bli så många timmars sömn i natt. Jobbar lördag morgon också så förhoppningsvis hjälper det min dygnsrytm!

Riktigt roligt med lite jobb – även om jag inte har jättemånga tillfällen inbokade ännu så är det en lättnad att ha NÅGOT. Varenda timme jag får är såklart värdefull, bokstavligt talat..! Första arbetsdagen imorgon, ska bli spännande. Håll en tumme för mig att jag inte gör bort mig direkt, trillar i bassängen eller något sånt typiskt mig..

Snuvade på pizzan

Nu har vi gjort oss osams med den lokala pizzerian..

I förra veckan så fick vi detta reklamblad i brevlådan. Toppen tyckte vi som varit lite småsugna på pizza ett bra tag, men inte tyckt att vi haft råd med det under de rådande ekonomiska omständigheterna. Igår bestämde vi oss för att beställa varsin pizza med hemkörning, som enligt ovanstående annons borde ha kostat 58 kr. Pizzorna kommer, och killen begär mer än det dubbla för pizzorna. Vi protesterar såklart, och visar upp ovanstående reklamblad. Varpå pizzamannen rycker på axlarna och säger att det inte gäller vid hemkörning. Men det står ingenstans på reklambladet?? Nej, det visste han. Och inte heller sades det något om det när vi ringde och beställde. Pizzakillen tittar på hundralappen jag håller i handen, redo att betala med och säger nåt i stil med “jaja, men du kan betala 100 kr om du inte har mer då”. Helvete heller, det var ju liksom inte dealen!! Jag börjar bli riktigt arg och säger som det är, hade det inte varit ett så bra erbjudande så hade vi inte beställt alls. Eller de kunde ha sagt att ordinarie priser gällde vid hemkörning, så hade vi gått och hämtat dem istället. Visst fattar jag också att man inte går plus på att sälja pizzor med hemkörning för 29 kr/st, men det är ju inte mitt problem om de sprider ett reklamblad med FÖR BRA erbjudanden?? Jag antog att det var ett sätt för dem att LOCKA KUNDER. Efter mycket om och men och telefonsamtal med ‘chefen’ på pizzerian så skickar vi till slut iväg pizzabudet med pizzorna igen. Snacka om dålig service – vilket jag såklart är allergisk mot. I det läget så är det ju bara att ge oss pizzorna, ta 58 kr betalt, men förklara att det inte gäller de priserna i framtiden vid hemkörning. Inga problem. Nu fick de pizzorna med sig tillbaka, inga pengar, och förlorade två potentiella kunder. Aldrig att jag köper pizza därifrån. Oavsett hur billiga de är..

Träningsredovisning: Jag körde ett skönt pass på gymmet igår. Började med en halvtimme på löpbandet, fortsatte med en timmes styrketräning och avslutade med en halvtimmes simning. Och BASTU på det, hallelujah!! Det är ett helt okej gym på badet (a k a mitt nya jobb) här i närheten. Litet och inte splitternya maskiner, men tillräckligt för min del! Och simhallen är jättefin med stora fönster på bägge sidor som släpper in massa ljus. I alla fall – jag valde att vila idag istället för det planerade konditionspasset, eftersom jag anser att jag klarade av mer än jag tänkt igår. Tog en något långsam och halkig promenad i vackert vinterväder idag istället.

Perspektiv

Alla har vi något att lära oss. Livet ger oss ständiga läxor. Jag håller på att jobba med den senaste i högen – otacksamhet och perspektiv på livet. Man ser saker och ting ur ett annat perspektiv när man går igenom en livskris. Livskris kanske låter dramatiskt, men jag vet inte vad annars jag ska kalla det? Har ni något förslag? I alla fall, ni vet såna där stunder i livet när man är vilsen och inte känner igen sig själv av olika anledningar. Typexempel förra året för min del. Nu säger vi livskris i vilket fall, så vet ni ungefär vad jag menar.

Perspektiv var det jag skulle prata om! Om vi går tillbaka ett par år, innan jag flyttade till Norrköping och när jag fortfarande inte visste exakt hur det skulle bli med flygledarutbildningen (som om jag NÅGONSIN kunnat gissa hur det skulle bli… men det är en annan historia). Då jobbade jag på Öster Malma, jag bodde i min lilla lägenhet i Nyköping, jag hade mina bästa vänner inom armlängds avstånd, jag umgicks flitigt med min familj, jag hade träningskort på gymmet som jag trivts allra bäst på och jag hade överlag en bra vardag. Självklart fanns det en del problem även då, det ska vi inte sticka under stol med. Men vet ni vad? Jag var lycklig. Jag hade det bra. Men jag var alldeles för upptagen med att se in i framtiden och längta till nästa grej i livet, så jag uppskattade nog inte ens hälften av det jag hade. Ser jag tillbaka nu så inser jag hur bra jag egentligen mådde då. Vilket enormt självförtroende jag hade och vilken trygg och skön tillvaro jag befann mig i. Då tyckte jag att det var tråkigt – jag kunde allt jag gjorde, fick inga utmaningar och längtade till flygledarutbildningen. Testerna inför utbildningen gjorde mig speedad, jag ville ha mer utmaning, lära mig, utvecklas! Och det är väl inte fel, men jag kunde gott ha uppskattat det jag hade då lite mer. Tänk förra året, när självkänslan låg och skavde vid fotknölarna och tankarna om framtiden gjorde mig full av ångest och vemod. Då hade jag nog gett vad som helst för att känna den trygghet som jag hade för några år sedan. Trygghet är underskattat. Och oftast fattar man inte hur viktigt det är förrän man är otrygg. Så var det definitivt i mitt fall åtminstone.

Vilken lärdom leder detta fram till? Var tacksam för det du har. Sätt dig ner och fundera över vad som är positivt och negativt i ditt liv just nu. Säkert är det lättast att komma på sånt som är negativt, men om du anstränger dig så finns det gott om positiva saker också. Ofta tar vi det för givet..

Negativt i mitt liv just nu:

• Jag saknar Nyköping med allt det innebär. Jättemycket. Familj, vänner, skogen, tryggheten, ‘hemma’-känslan. Även andra vänner som råkar befinna sig på andra ställen än Nyköping, men ni faller under samma kategori.
• Jag har ett ostimulerande liv om dagarna. Allt ‘roligt’ kostar pengar och pengar är inget vi har i överflöd. Känner mig lite ensam eftersom alla vänner är någon annanstans.
• Jag oroar mig för var och hur vi ska bo när vi måste flytta härifrån (andra hands kontrakt, max ett års uthyrning).
• Ekonomin, igen. Jag oroar mig alltid för ekonomin, men extra mycket just nu. Vill inte vara som de mindre begåvade människorna som hamnar i Lyxfällan.

Positivt i mitt liv just nu:

• Jag har en underbar sambo som älskar mig. Vi bor just nu i en jättetrevlig lägenhet som vi trivs jättebra i. Den ligger dessutom i ett bra område med gott om fina promenadvägar för min del.
• Jag har familj och vänner (om än inte i närheten) som bryr sig, stöttar och alltid finns där. Om jag så skulle säga att jag vill bli astronaut så är jag övertygad om att de skulle hjälpa mig med det de kunde på vägen utan att säga att jag är galen. Och klart jag saknar dem – men tänk om jag inte hade några att sakna??
• Jag är igång och skriver igen. Både blogg och annat. Mycket terapeutiskt och ett skönt sätt att samla tankarna med.
• Jag har just nu all tid i världen att läsa böcker, titta på favoritprogram på TV, gå promenader, träna, sova middag och göra allt annat som i princip kostar gratis. Njut så länge det varar pucko.
• Jag är frisk sett ur de flesta aspekter. Jag är gladare. Ångestfri till 98 %. Gud så tacksam jag är över det.
• Jag har en rolig utbildning att se fram emot. Och om allt går som det ska så är jag färdig om ett år och kan påbörja det vuxna livet utan att jaga efter nya utbildningar i första taget.

Och säkert mycket, mycket mer som jag inte har i huvudet just nu. Kontentan; plussidan slår minussidan med hästlängder… Tacksam.

Träningssnack

Summering av första veckans igångsättningsträning.. Helt okej. Första två dagarna så höll jag mig till schemat, sedan ändrades planerna för veckan från ingenting till arbetsintervju med tillhörande dykprov på torsdagen, vilket ändrade i mitt träningsupplägg. Jag har dessutom känt mig lite “håller-kanske-på-att-bli-sjuk” sedan i onsdags, så det har också påverkat. Jag vilade i onsdags och körde promenad + dykprovet (vilket definitivt var ett träningspass för mig, riktigt krävande att utmanas i vatten) i torsdags. I torsdags kväll var jag övertygad om att jag hade blivit sjuk, det sved i musklerna och halsen och jag var frusen och mådde pyton.. Men det gick faktiskt över (eller övergick åtminstone till en mer hälsosam ‘normal’ värk efter träning) efter att jag tog en tablett. Resten av veckan så har jag haft känning i halsen till och från, plus en redig träningsvärk sedan torsdagen, så jag har nöjt mig med lättare promenader och annars mest försökt ta det lugnt. Idag känns det bättre, så jag hoppas att jag kan köra igång med ny energi imorgon.

Träning vecka 4:

Jag kommer att gå morgonpromenad måndag-tisdag i den mån det går – vintern har valt att hälsa på skåne så just nu är det isigt och snöigt ute, inget vidare promenadunderlag. Jag har ju dock numera ett gymkort vilket gör att jag kan utöka träningen – fler möjligheter! Främst så kommer jag försöka ta mig till Vikenbadet 10 minuters promenad bort för gym och simhall. Det erbjuds även gruppträning men det är på Tolvålersbadet som tyvärr inte ligger på gångavstånd.. Eftersom vi är lite försiktiga med ekonomin just nu så känns det onödigt att ta bilen och åka dit när det finns möjlighet till träning på närmare håll.

Måndag: Styrketräning fokus rygg och ben + lättare konditionsträning

Tisdag: Konditionsträning (löpning och/eller simning)

Onsdag: Vila

Torsdag: Konditionsträning (löpning och/eller simning)

Fredag: Styrketräning fokus armar, axlar och mage

Helg: Ett pass konditionsträning

Nej jag glömmer aldrig bort vad du gjort

 

Blå-vitt & Ordning och reda

Såhär ser det ut i ett av våra köksskåp nu. Efter att under det senaste året kört på stilrent IKEA-porslin där allt ser likadant ut, så har vi numera blå-vitt tema som vi trivs jättebra med! Behövs lite fler av vissa grejer, men det får vi köpa så småningom. Kanske hinner jag hitta ett nytt fint blå-vitt motiv innan dess?

Idag har Peter fixat det sista med bredbandet, boxern och hemtelefonen också. Från att ha haft sladdar kors och tvärs över halva lägenheten så sitter de numera prydligt och snyggt i lister och bakom möbler – och allt fungerar som det ska (peppar peppar). Ordning och reda.

Roligt extrajobb!

Så – gårdagens prestation är avklarad och jag levererade till slut! Jag är numera timanställd på Medley och kommer att främst att arbeta på de lokala anläggningarna Vikenbadet (10 min promenad hemifrån) och Tolvåkersbadet (ligger i Löddeköpinge nån mil bort). Jag kommer att jobba som badvakt, receptionist, allt-i-allo. Ska bli jätteskoj att få fortsätta jobba med service men i ny roll.

Utöver en rätt ordinär (men mycket trevlig) intervju så skulle jag dessutom visa mina färdigheter i livräddning. I vatten såklart, på tid. Detta innebar att jag först skulle simma en viss längd, både med och utan livboj och en bogserad “nödställd” på tid – vilket jag klarade med rätt god marginal – och sedan hämta upp en docka korrekt från botten, inklusive fem meters längddykning innan det. Ingen svår uppgift för den som är hemma i vattnet, men jag visste redan innan att detta skulle bli svårt för mig, både för att det var jättelängesen jag simmade ordentligt och dessutom så är min allmänna kondition apkass just nu. Fick göra ett par försök innan vi gjorde det officiella testet och det gick sååå dåligt. Jag var inte alls vän med min kropp då. Luften tog slut direkt och hela kroppen skrek åt mig att gå upp till ytan. Lite halvsvårt att stanna kvar under vattnet, gå djupare och fokusera på uppgiften då.. Jag var arg på mig själv (trots att jag visste att jag inte var i toppskick för uppgiften) och trodde inte att jag kunde bättre. Fick bra coachning från kanten av mina framtida arbetskamrater, de la ingen press på mig utan var väldigt stöttande. Bestämde mig i alla fall för att ge testet ett försök när jag ändå låg där i bassängen blöt och arg. Och då gick det minsann! Kändes mycket bättre och säkrare, vet inte vad det var som hände som gjorde skillnad men jag är ju envis som synden. Plockade väl fram det “jävlaranamma” som fanns kvar och gjorde vad jag skulle. Blev i alla fall godkänd, inte med lika god marginal som på första delen av testet, men de flaggade redan innan för att tiden på del 2 var betydligt kortare. Glad att jag klarade det i alla fall. Det var roligare att få gå in på kontoret och skriva anställningsavtal efteråt än att gå hem med svansen mellan benen och vara grinig resten av kvällen..

Jag vet inte ännu hur mycket tid det kommer bli. Det är ju som sagt en timanställning så då kan det ju bli väldigt varierat. De sa i alla fall att det finns chans till sommarjobb, det känns ju toppen! Jag lägger såklart inte ner jobbsökandet helt, har haft lite kontakt med några restauranger här omkring som man kanske också skulle kunna jobba nån gång extra på då och då om det fungerar. Pussla ihop timmar har jag ju gjort förr, det är läskigt ekonomiskt såklart men det ger ju samtidigt en hel del frihet, att kunna tacka nej till jobb också. Och snart är jag förhoppningsvis igång med massagen och kan massera ihop lite pengar kanske.. Får ta med mig massagebänken och knacka på hos grannarna.

En toppenbra förmån är att det ingår ett träningskort på alla Medleyanläggningar! Så jag kan träna på gym igen, både här i Kävlinge och när jag är hemma i Nyköping och hälsar på. Så nu får jag fundera lite på mitt träningsupplägg igen, med nya möjligheter till träning. Ska definitivt få in simträning nu när möjligheten finns, jag har dödens träningsvärk idag så det är en bra påminnelse om hur effektiv simträning är!

Måndag-tisdag

Träningsredovisning: Morgonpromenad båda mornarna, 30 min igår och 45 min i morse. En timmes PW med lätt jogg igår på dagen, 45 min PW (utan jogg men inklusive 5 min kel med upphittad katt längs vägen) idag. Lätt styrkepass idag också – lite lättare än tänkt, för på torsdag ska jag på en improviserad arbetsintervju för ett extrajobb, och då ingår det ett form av fystest. Inget superallvarligt såklart, men jag ska prestera. Har förvarnat om att jag är otränad – men behöver ju inte göra saken värre genom att ha träningsvärk dessutom. Tror hur som helst att det vore ett toppenjobb att ha som extraknäck nu under studierna, så håll tummarna!

Träning v. 3

Då ska vi se, upplägget för nästa vecka…

Måndag: Morgonpromenad + Konditionsträning

Tisdag: Morgonpromenad + Styrketräning + Konditionsträning

Onsdag: Morgonpromenad + Konditionsträning

Torsdag: Morgonpromenad + Styrketräning + Stretchpass

Fredag: Morgonpromenad + Styrketräning + Konditionsträning

Helg: Konditionsträning, 1 pass lördag eller söndag

Detta är en riktig uppstartsvecka för mig, så styrketräningen kommer vara allsidig alla pass – konditionsträningen av det lättare slaget.. Jag behåller rätten att ändra bland passen men detta är målet och jag ska rapportera duktigt dag för dag. Pepp pepp!

27

Tack för all uppvaktning idag!! Jag har haft det bra, fick nybakade scones av Peter imorse, sedan åkte vi på en liten utflykt, dagen avslutades med god mat, gott vin och tårta som faktiskt blev riktigt god! Tack för coachningen Bettan!

Träningsupplägg

Först och främst - tack för alla hejjarop hörni! Vad glad jag blir över att ni är så glada för min skull.

Jag lovade ju att diskutera min träning här på bloggen, så jag tänkte börja med att förklara hur jag har tänkt mig det hela. Jag behöver en igångsättning som får mig att minnas hur fantastiskt härligt det är att träna och ta ut sig. Jag är hysteriskt otränad med mina mått mätt just nu, och det är ett faktum jag måste acceptera, annars blir det bara pannkaka av det hela. Dessutom så vet jag inte exakt hur min vår ser ut (utöver min utbildning som börjar i slutet av februari), därför så får jag försöka ta en vecka i taget tänkte jag – vilket heller inte är helt fel, det ger möjlighet till att fundera över veckan som gått, göra nödvändiga ändringar och förhoppningsvis också öka på lite försiktigt vecka för vecka.

Styrketräning kommer jag köra hemma med den utrustning jag har här. Visst kan det inte mäta sig med ett gym fullt av maskiner och vikter, men det är fullt funktionellt för mig. Oftast kör jag pass inspirerade av Body Pump (har bland annat plockat fram gamla BP-övningar och BP-favoritlåtar ur minnet) för att det är den typ av styrketräning jag behöver mest och för att det är svårt att köra lite mer mot max hemma på egen hand. Vi får se hur det blir sen om jag känner mig lite starkare. Just nu så fokuserar jag mest på att rassla igång den gamla benhögen – dvs kör allsidiga pass för hela kroppen – men snart kommer jag börja fokusera mer och mer på en kroppsdel i taget varje pass. Styrka a la Body Pump plus några av mina nödvändiga gamla sjukgymnastikövningar känns som en bra början.

Konditionsträning – här finns inte så jättemycket att välja på, eftersom jag inte har något gymkort med tillgång till regelbunden grupptträning just nu. Inte för att det gör så mycket. Löpning är skönt och det finns många fina rundor här runt omkring. Jag kommer dock inleda de första veckorna med att gå, eventuellt jogga lite försiktigt. Både för att flåset är urkasst och för att jag har ungefär lika kassa knän som inte pallar en chockerande igångsättning. Det har jag gått bet på många gånger och sedan fått linka hemåt istället för att löpa vidare. Så lugnt och försiktigt med mina knän – men lite längre powerwalks istället och försöka jobba igång joggen när det går. Hoppas på att kunna gå och simma då och då – kanske till och med komponera ihop något step-pass hemma om det råkar bli vinter och halkigt ute igen.

Fettförbränningen ska igång också. Utöver konditionsträningen så ska jag måndag-fredag gå morgonpromenad minst 30 minuter innan frukost. Det borde i sin tur generera i bättre frukostätande också (det är ju inte min starkaste sida).. Peter börjar ju skolan på måndag morgon så det blir perfekt att hänga på hans dygnsrytm och gå ut på promenad när han åker till skolan på morgonen.

Mental träning och stretch är sånt som jag lätt glömmer eller lågprioriterar. Utöver stretch efter varje pass så är det inte fel att slänga in ett regelrätt stretchpass då och då, särskilt inte för en äldre (och nästa vecka är jag ÄNNU äldre) kropp än vad jag är van vid (?). Jag har alltid varit stel dessutom, så jag behöver lite hjälp på traven. Lite meditation och mindfulness på det vore toppen. Det är definitivt något av det svåraste som finns för mig som har irrande tankar i huvudet konstant.. Därför det är så viktigt också. Jag måste jobba på det.

Så där någonting. Återkommer imorgon med ett mer konkret schema för nästa vecka så får vi se vad det blir av det hela.

Massageterapeut

I går var jag på informationsmöte i Malmö gällande utbildning till massageterapeut. Och i samma veva anmälde jag mig – den 20 februari så påbörjar jag min utbildning! Steg 1 är diplomerad massör, vilket jag blir till sommaren, steg 2 är fortsättningen, diplomerad massageterapeut, vilket jag blir efter hösten. Tanken är också att läsa en kortare vidareutbildning till SPA-terapeut, både för att bredda mina egna kunskaper och mitt framtida utbud. Någonstans i framtiden lockar en tanke om att starta eget företag.. Men det är en bit tills det. Först utbildning, skaffa erfarenhet, förhoppningsvis känna glädje, lycka och tillfredsställelse i det jag gör.

Detta är alltså den nya planen. Är det någon som blir förvånad? Tror inte det. Jag har alltid haft ett stort intresse för hälsa och friskvård, kataloger från Axelssons (största massage- och SPAskolan i Sverige, nu har jag dock valt Hälsoteket som utbildare) har jag fått i flera års tid.. Fast tidigare har jag nog mest lekt med tanken. Jag har varit så inriktad på en “riktig” utbildning (dvs först flygledare, efter det en universitetsutbildning till ett välavlönat arbete). Jäkla trams. Vadå riktig utbildning?! Det finns olika sorters utbildningar av en anledning – nämligen att alla är olika och vill utbilda sig på olika sätt. Och för mig, som inte alls är sugen på universitetsväsendet längre, så känns det här utmärkt. Jag får en utbildning, ett yrke, men jag slipper heltidsstudier och “utsvävningar” – jag lär mig det jag ska.

Utbildningen är alltså på deltid, den är utformad för att man skall kunna arbeta parallellt med studierna. Så nu ska jag också försöka hitta ett eller flera extrajobb vid sidan av studierna. Lite läskigt ekonomiskt, men jag är mycket glad att slippa CSN.

Jag är glad över mitt beslut, och att jag vågade ändra mig. Det känns som om jag har gjort rätt. Livet blir sällan eller aldrig som man tänkt sig, men det kan bli himla bra i alla fall.

Men vi är ju feta hallå!

Premiär för Biggest Looser Sverige ikväll. Jag är lite smått fascinerad av det programmet, och framför allt människorna som deltar. Fatta vad dödens läskigt för de flesta av dem, som aldrig i princip har rört sig längre än mellan soffan och kylskåpet, att ge sig i kast med några av de mest hårda, smärtsamma och kräkframkallande pass man kan tänka sig. Sen finns det ju alltid några som faktiskt varit elitidrottare, som faktiskt varit i bättre form än de flesta människor. Det är oftast dem som skäms mest i presentationerna. Med rätta, kan jag tycka. Resten kan ju utan problem glatt (?) skylla på ren okunskap. Det kan du inte göra som gammal elitidrottare – då SKA du kunna mer än så. En eloge ska de ha allihop för att de tar tag i det på ett bra sätt – träning och kostomställning.

I programmet ikväll så var det en gubbe som gick på löpbandet mycket sakta, samtidigt som han muttrade något i stil med “det är ju inte klokt, ska man inte ens kunna gå i skapligt rask takt…” och snabbt blev avbruten av sin partner på löpbandet bredvid som utropade Men vi är ju feta hallå! Helt klockrent sagt. Och så sant. Alla får vi närma oss träning och motion utifrån det läge vi är i. Och det är inte alldeles lätt alla gånger – särskilt inte när det läget förändrats drastiskt sen senast vi tränade.

Som i mitt fall. Efter gymbesvikelsen i Norrköping så har jag införskaffat ett schysst hantel- och skivstångset för att kunna köra den grundläggande träningen hemma. Jag körde igång med styrketräning den här veckan – svag som en fågelunge. Och pass nummer två ett par dagar senare (som förvisso tog kål på den vidriga träningsvärken från pass ett) ska vi inte prata om. Svagare än svagast. Man känner sig inte lite dum när man står och kämpar med att utföra korrekta rörelser med vikter som väger en bråkdel mot vad man är ‘van’ vid. Sen vet jag ju, att fortsätter jag – då kommer jag öka snabbt och mycket. Det är att sätta igång som är jobbigt, att fortsätta är ännu jobbigare, men när det blir en vana så är det skönt, peppande och beroendeframkallande. Jag vet ju det. Banne mig om jag lägger av den här gången – jag ska nog börja blogga om min träning så får ni skälla på mig när det blir snålt på den fronten (Annika, jag räknar med din hjälp här Jösses). För jag mår sååå mycket bättre när jag tränar. Man får så mycket gratis vad gäller resten av livet, motivation, glädje, pepp.. Även om jag för tillfället inte klarar av att jogga mer än ett par hundra meter innan vaderna krampar och hjärtat tickar värre än i en kolibri. Men jag är ju otränad hallå!

Varför läser jag en blogg?

Vad får egentligen folk att börja följa en blogg? Funderade lite på det när jag gjorde min sedvanliga “morgonsurf” idag.. Merparten av de bloggar jag läser är antingen kändisbloggar, som på något sätt fångat min uppmärksamhet, eller kompisars bloggar. Sen har jag ett liiitet gäng bloggar med “okända” bloggare som jag kollar in på då och då (bara en av dem dagligen). På något vis måste man ju få en bra känsla när man läser en blogg, varför skulle man annars fortsätta? Däremot så är det svårt att säga exakt VAD det är.. Nyfikenhet (typ som när man följer en dokusåpa), komedi (vissa skriver så roligt att jag nästan sitter och fnittrar framför datorn när jag läser), intresse (läser t ex flera bloggar med inriktning mot träning och hälsa, LCHF/GI-kost), diskussion.. Och vissa är bara “må-bra-bloggar” för mig. Jag blir glad av att läsa harmoniska bloggar där man får se en inblick i andras liv, och de verkar ha det så bra. Menar inte att de aldrig har problem, men de verkar i stort ha det bra och verkar också vara väldigt ärliga och öppenhjärtliga när de skriver – trygga i sin roll här på jorden liksom. Det mår jag bra av att få ta del av. Överhuvudtaget ärlighet är viktigt för mig – det är ju något jag jobbar med själv. Att våga erkänna när något är svårt och jobbigt likväl som när något är bra. Och att våga skriva om allt – även “nonsens”. Vet inte hur många inlägg jag börjat på det senaste året men sen avslutat med tanken “äääh vem vill läsa det här tramset??”. Det tar sig tror jag..

Jag applåderar den sänkta restaurangmomsen

Följer med stort intresse diskussionerna som just nu dyker upp här och var kring den sänkta restaurangmomsen. Vissa tror att det ska mer eller mindre halvera priserna på att äta ute (de är glada nu, men kommer bli besvikna snart när de inser att så inte är fallet), vissa är sura och pekar på Finlandsexemplet (de sänkte samma moms förra året utan att nå de resultat som förväntades) och vissa är arga över att det läggs pengar från stadskassan på den frågan alls.

Jag vet att det fanns flera viktiga frågor som låg i konkurrens med den sänkta momsen, och jag tänker inte säga om det var rätt eller fel att satsa på just denna fråga – utan bara behandla det faktum att restaurangmomsen sänktes ur min egen (rätt så subjektiva) synvinkel.

För det första, en eloge till hamburgerkedjorna Max och McDonalds som så tydligt sänker sina priser och visar upp det på sina reklamfilmer. Hurra – något som de flesta kan relatera till! Jag fattar att inte alla kan ha insyn in restaurangbranschen, inte ens alla som jobbat inom hotell- och restaurangbranschen har koll på mer än de praktiska uppgifterna, så jag begär inte att alla ska känna samma lättnad som jag gör över den sänkta momsen. Därför var det skönt för debattens del att två av snabbmatsgiganterna var snabbt framme och, åtminstone enligt mig, hyllade den sänkta momsen med tillika sänkta priser.

Jag har jobbat 10 år inom hotell- och restaurangbranschen. En hel del av den tiden så har jag dessutom haft positioner där jag haft insyn i såväl ekonomi, lagar och regler, byråkrati och avgifter. Min familj har dessutom alltid drivit egna företag, inom och utom restaurangbranschen, så jag har rätt så bra koll på småföretagande och den ständiga kampen att få ihop det. Jag har sett mängder av mindre (och större) rörelser som har gått på gränsen till konkurs. Restaurangbranschen är grinig. Som restaurangägare är du rätt så låst mellan alkohollagen och Miljö- och hälsa-bestämmelser. Som det ska vara naturligtvis. Sen så kan INGEN rätta sig till 100 % efter dessa lagar (särskilt inte alkohollagen), då skulle det inte finnas en enda restaurang kvar. Alkohollagen är oresonlig att följa helt och hållet i praktiken.

Man ger sig inte in i branschen som ägare/VD om man inte är driven till 110 %. Gör man det så klarar man sig inte länge. Det är oftast otroligt otacksamt och magsårsframkallande att driva restaurang. Går man plusminusnoll ska man vara glad, lyckas man göra en liten vinst så ska man vara lycklig. Ofta så handlar det om att man har en så stark passion för det man gör – man vill leva ‘restaurangråttelivet’.

OB för många innebär dubbla lönen. Inte för restaurang naturligtvis – som anställd får man liksom räkna med att man ska jobba obekväma tider. Det håller jag med om fullt ut (blir GALEN på dem som jobbar inom hotell- och restaurang och gnäller över dåliga arbetstider) men med en rätt så låg grundlön så innebär ju det att man tjänar rätt risigt för de timmar man lägger ner. Då kan några kronor extra i timmen vara mycket.. De flesta restauranger ger lön efter kollektivavtalet, och inte en spänn mer. Inte för att de inte vill, utan för att de inte har råd med så mycket mer än det som de “måste” ge. Undrar om det finns någon annan bransch där varje arbetstimme betyder så mycket..

Jag förväntar mif fortfarande inte att ni ska fatta det här om ni inte upplevt det själva. Men jag applåderar den sänkta momsen ur mitt partiska perspektiv. För alla restaurangägare där ute – en liten lättnad. Förlåt dem för att alla kanske inte sänker priserna så tydligt som Max och McDonalds kan göra. Istället kanske de har råd att byta ut en dålig köksutrustning, betala av skulder, kan välja fler ekologiska varor i matlagningen, anställa en extra person, lägga till en sorts sallad på lunchbuffén, höja lönerna med en femma i timmen, eller helt enkelt slipper undan konkurs i ett längre perspektiv. Klapp klapp.

Nytt tema, nya livsval

Vad tycker ni om det nya temat? Är det lättläsligt? Jag personligen hatar plottriga bloggteman som inte fyller sin funktion – enligt min åsikt ska ju temat lyfta fram personen i fråga, inte dra uppmärksamhet från texten.. Duger detta?

Temat jag valt är rätt så blankt. Lite så jag försöker se mitt liv nu – som en blank duk. En chans att börja om. Det känns som om jag lämnade kvar en hel del i Norrköping, på ett bra sätt. Jag har ju länge framhållit att jag är velig. Eller velig – osäker på vad jag vill är nog en bättre beskrivning. Börjar inse att det nog mest bara är jag själv som ser mig som velig (vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att jag tidigare varit sjukt målinriktad), att de flesta faktiskt tampas med olika val och osäkerhet. I alla fall. Det blir inga universitetsstudier för mig denna vår. Jag VET att det är i senaste laget att komma på det (eller åtminstone bestämma mig) nu, en vecka innan skolstart. Men som vanligt när jag beslutar mig för något, så är det ett väl genomtänkt beslut, så mycket kan jag säga. Och som sagt, ni vet ju alla att jag inte har varit säker på detta. Att det har varit ett alternativ.

Egentligen så är det fortfarande ett alternativ, det är inte så att jag plötsligt gått och blivit helt ointresserad av biologi – inte alls. Jag är övertygad om att jag skulle tycka att det var intressant. Men det finns flera faktorer som är väldigt avgörande. För det första – jag är mentalt färdig med studentlivet. Och då menar jag inte enbart festerna, utan hela studentgrejen. Universitet, CSN, sommarjobb, examensarbete, allt vad det innebär att vara student. Jag är vuxen. Jag vill börja forma mitt liv nu. Jag vill veta vad jag ska jobba med, börja arbeta med nästa omgång med mål i livet. Fundera på att starta eget istället för att fundera på vad jag ska bli, eller vad mitt nästa projektarbete ska handla om.

Biologiutbildningen hade inneburit minst tre år på universitetet. Troligen fler om man velat komma någonvart. Och om jag hade tyckt att det var skoj, om det hade gett mersmak så hade jag nog kunnat leva med studentlivet några år till. Men om inte? Då hade jag kunnat lägga till ytterligare några meningslösa kurser till CV:t, och några fler meningslösa veckor till CSN-skulden. Ja, jag säger meningslösa. Jag vet att ingen utbildning är meningslös egentligen, men i mina ögon nu så känns det meningslöst. Det är väl ingen jävel som bryr sig om att jag har 30 avklarade hp på tekniska högskolan. Och om det är någon som bryr sig, så väger det i alla fall inte upp emot den ångest jag har över att ha dryga 40 000 i CSN-skuld för något som jag inte kommer vilja använda mig av. Jag skulle med glädje (nåja.. ni fattar) ha tio gånger så mycket i skuld om det samtidigt innebar en utbildning som jag kände glädje över och hade användning för.

Det som hänt är ändå vatten under broarna, faktiskt. Men jag har ju samtidigt ett ansvar att inte göra om samma misstag igen. Tänk om jag skulle fortsätta med kurserna i biologi som jag sökt till våren, TROTS min osäkerhet nu, och sedan stå där i sommar och gräma mig över att jag har dubbel så stor CSN-skuld och ytterligare två kurser och 30 hp i CV:t till ingen nytta? Jag känner mig själv, risken är STOR. För stor.

Så jag har tackat nej. Jag har meddelat både universitetet och CSN. Tärningen är kastad. Nu då? Ja, tro inte att jag gör detta utan att ha en annan plan. Självklart kan inte fröken kontrollbehov luta sig tillbaka och ta dagen som den kommer. Jag har en rätt så spikrak plan just nu. En plan som inte är alldeles bekväm, men som känns betydligt närmare min person än den förra. Jag hoppas det mesta ska bli klart (eller halvklart) inom ett par veckor. Då ska jag berätta för er. Det är ingen sensation, så ni behöver inte förgås av nyfikenhet. Tror de flesta av er som känner mig kommer tycka att detta är ett betydligt mer väntat val än det förra..